Låt inlägget denna gången vara utan rubrik...
Det var ett tag sedan jag har skrivit något här, ett långt tag… Många gånger har jag velat skriva men inte kunnat göra det. Kanske för att orden satt inte rätt på mina tankar, kanske för att det skulle vara en fortsättning på vissa spår som jag hade redan avslutat i tidigare texter. Kanske också för att det som jag vill säga har jag redan sagt. Genom åren har jag flera gånger, tänkt att jag struntar i att skriva och skriver inga blogginlägg längre. Men det har alltid funnits personer, allt från vänner till skolkamrater som har talat om att de finner styrka och mod med mina ord, att av mina blogginlägg har de fått lära sig massa saker. Viktigast att våga stå för det de vill och vara starka, modiga, en mot världen om det så krävs. De har kunnat bygga en starkare grund i sig själva.
Jag har några texter som jag hittills inte har publicerat, två av de skulle jag publicera men av teknisk strul så stoppas bloggen varje gång jag vill publicera dem. Jag tolkade det som en signal från gud och från ödet att det är inte bra att publicera just dessa texter och att jag inte bör göra det. Ibland tänker jag ifall jag hade postat dem, skulle de ha någon betydelse, någon effekt, skulle de ha förändrat någonting? Jag tror inte det, men några gånger tänkte jag på det. Däremot betyder de väldigt mycket för mig så jag har de sparade i en bok. :)
Allt behöver inte sägas, inte heller publiceras, vissa saker är bättre om de stannar som minnen i en bok. Ibland kan ett ögonblick förklara, ibland kan tystnaden förklara bättre än 1000 texter. Det handlar enbart om hur förståelig din mottagare är.
Men något har jag också lärt mig givetvis, att vissa öron är döva oavsett hur mycket du talar in i dem, vissa ögon är blinda även om de ser, vissa hjärtan är av sten även om de slår… O vissa människor kan man aldrig förändra, även fast de kan förändras, men de förändras alltid till det sämre. Jag tycker att det är deras egna val, vi människor bör hjälpa varandra och sträcka handen till vår näste, dock finns det de som föredrar att stanna i låga grader, kan inte tolka det som något annat än deras egna val. Mer kan man inte säga.
Jag känner fortfarande att det finns folk ute som kanske behöver läsa texter där de uppmanas att hålla ut, att kämpa och att vara sig själva och inte en kopia av alla andra i deras omgivning. Man vet aldrig vem ens ord når och vilken effekt den kan ha. Sen är personer alltid fria att ta till sig dessa ord...
/Hoda S
