Kaffe som livet eller livet som kaffe...
Vem älskar inte kaffe!? För mig är det min favoritdricka, jag älskar allt som har med kaffe att göra, smaken, doften, bönorna, allt... Det gemensamma mellan livet och kaffet är koffeinet; kaffe gör oss pigga och med öppna ögon medans livets koffein kommer i olika former och grader. men med samma effekt. Livet piggar oss och håller våra ögon öppnade genom att pressa oss på olika sätt; smärta, saknad, sorg, hårda människor, orättvisa m.fl. Allt resulterar i att vi växer upp med erfarenheter och kunskaper som lämnar oss alerta. Stor mängd av vilken typ av koffein skadar och leder till smärtor, om kaffet skadar magen skadar livets smärtor själen. Smärtan som pressar en vid saknad, vid pressen/tvången till att fatta smärtsamma beslut, till att acceptera personer man inte vill, eller när man lämnar personer bortom ens vilja. Givetvis leder ibland smärtsamma beslut till rätt resultat, men en sak handlar det om;
- när man tvingas att följa antingen sitt hjärta eller sin hjärna kommer man att förlora oavsett vad man väljer; följer man hjärtat kan man förlora sin stolthet och följer man hjärnan kan man förlora sin glädje.
Förståelset bakom ens val, orsakerna och konsekvenserna är det enda som tröstar en. Då man vet exakt att även om det man gör trampar på ens hjärta men är det rätta, om inte för sig själv då för den nästa. Dock vet man inte alltid vad det rätta för den andra kan vara, men när man är van med att fatta egna beslut ensamt blir det som kaffe beroendet, även om du vill sluta är det inget som kan ske under en natt.
Inte alltid dricker man kaffe för att man älskar den, ibland tål man kaffets konsekvenser bara för att man är i stor behov av det kaffet gör, man dricker något som är beskt och som kan resultera i nya problem men man behöver effekten av kaffet. så är vissa faser i livet med, du gör något som gör att du känner att ditt inre brinner och rivs ihjäl men du litar på erfarenheten av ditt agerande och vilket resultat den kommer att leda till.
Men inte alltid dricker man det mörkaste kaffet för att man vill ha effekten av den, ibland ser man den nästa trivas i sin atmosfär fylld av allt beskt och även om du tipsar om socker vill den inte ha det, även om du säger att hen kan dricka en annan sorts kaffe som är både godare och är mildare för magen, vill inte den nästa ge det en chans Då förstår man att man inte kommer kunna hjälpa till med något, inte mjölk och inte socker är något som den nästa bryr sig om! Ifall den nästa accepterade byta sortens kaffe kanske skulle man kunna någon gång fika tillsammans, men när den nästa har sagt sitt kan man inte göra mer än att gå bort med ens kaffe.
Du kanske undrar nu vad mjölk och socker har med kaffe att göra, givetvis menar jag inte enbart de i kaffet, utan metaforiskt kan livet vara kaffet och vi kan själva underlätta dens mörker, bitterhet med tålamod, förståelse, mognad, kärlek, sammanhållning etc. Såsom sockret och mjölken lättar på kaffet.
Allt är inte om kaffe och socker, ibland gäller det att hitta den rätta balansen mellan mängden av allt som ingår för att få smaken, mängden och formen man vill. Livet är inte mer komplicerat än ett kopp kaffe. Nästa gång du dricker kaffe: kom ihåg mig! <3
Bästa hälsningar
Hoda S
- när man tvingas att följa antingen sitt hjärta eller sin hjärna kommer man att förlora oavsett vad man väljer; följer man hjärtat kan man förlora sin stolthet och följer man hjärnan kan man förlora sin glädje.
Förståelset bakom ens val, orsakerna och konsekvenserna är det enda som tröstar en. Då man vet exakt att även om det man gör trampar på ens hjärta men är det rätta, om inte för sig själv då för den nästa. Dock vet man inte alltid vad det rätta för den andra kan vara, men när man är van med att fatta egna beslut ensamt blir det som kaffe beroendet, även om du vill sluta är det inget som kan ske under en natt.
Inte alltid dricker man kaffe för att man älskar den, ibland tål man kaffets konsekvenser bara för att man är i stor behov av det kaffet gör, man dricker något som är beskt och som kan resultera i nya problem men man behöver effekten av kaffet. så är vissa faser i livet med, du gör något som gör att du känner att ditt inre brinner och rivs ihjäl men du litar på erfarenheten av ditt agerande och vilket resultat den kommer att leda till.
Men inte alltid dricker man det mörkaste kaffet för att man vill ha effekten av den, ibland ser man den nästa trivas i sin atmosfär fylld av allt beskt och även om du tipsar om socker vill den inte ha det, även om du säger att hen kan dricka en annan sorts kaffe som är både godare och är mildare för magen, vill inte den nästa ge det en chans Då förstår man att man inte kommer kunna hjälpa till med något, inte mjölk och inte socker är något som den nästa bryr sig om! Ifall den nästa accepterade byta sortens kaffe kanske skulle man kunna någon gång fika tillsammans, men när den nästa har sagt sitt kan man inte göra mer än att gå bort med ens kaffe.
Du kanske undrar nu vad mjölk och socker har med kaffe att göra, givetvis menar jag inte enbart de i kaffet, utan metaforiskt kan livet vara kaffet och vi kan själva underlätta dens mörker, bitterhet med tålamod, förståelse, mognad, kärlek, sammanhållning etc. Såsom sockret och mjölken lättar på kaffet.
Allt är inte om kaffe och socker, ibland gäller det att hitta den rätta balansen mellan mängden av allt som ingår för att få smaken, mängden och formen man vill. Livet är inte mer komplicerat än ett kopp kaffe. Nästa gång du dricker kaffe: kom ihåg mig! <3
Bästa hälsningar
Hoda S