Love is free - sprinkle that stuff everywhere <3

Der var ett tag sedan jag skrev något här, kanske för att det inte finns någonting att skriva om, eller kanske för att det som var viktig för mig innan som lät mig få inspiration till mina inlägg är en del av en dödlig rutin! Ingen vet vad morgondagen har med sig till oss, men det vi vet är att det är vi som bestämmer om vår dag och det är vi som också har makten att vara glada för morgondagen. Ödet kan ha makt över oss, men inget, även ödet har inte makten över vårt leende. Vi är det enda som kan bestämma över vår egna morgondag, för att det vi odlar idag - växer imorgon. Om vi odlar kärlek kommer vi få kärlek, om vi odlar avundsjuka kommer vi få det. Karma är det som är en del av ödet, eller kanske hela saken!! Så när ska vi lära oss att sprida glädje och kärlek!? När ska vi lära oss att lära känna den medmänniskan som finns inuti varje en av oss, oavsett kristen eller muslim, ljus- eller mörkhyad, arab eller serb, svensk eller afghan, sjuk eller frisk?? 
 
Hatet som vi bär inuti oss hela tiden är den som har gjort vår värld så pass hemsk såsom vi ser varje dag, ingen solidaretet, inget empati, ingen medmänsklighet, och ingen kärlek! När ska vi inse att livet är kort och vi ska leva tillsammans, i slutändan när alla har dött kommer inte vår nationalitet eller hudfärg att gynna oss, det är hur mycket gott vi har gjort, ingen tro framhäver hat, ingen helig skrift, ingen vettig man, så vem är vi för att hata och sluta sprida kärlek och medmänsklighet?? 
 
Människor dör dagligen av olika anledningar och hittills har vi inte lärt oss att livet är kort för att spendera den utan de vi älskar bredvid oss. Jag har lärt att att uppskatta varje person i mitt liv även om det skulle vara en person jag ser på bussen som är trevlig och ler när hen ser mig, för att jag har fått uppleva hur det känns att man förlorar folk man älskar men jag hade inte modet att stoppa deras farväl, och andra som jag ville att jag ska stanna men jag kunde inte, eller andra som jag förväntade mig att de kunde ta ett steg bara närmare mig så jag kan ge de hela mitt liv, men det förstod de aldrig!! 
 
Sprid kärlek, för den lever vidare och sluta hata andra för att livet är för kort för att vi ska leva med sorg och ilska... 
 
Bästa hälsningar 
 
Hoda Salemi 
 
 
 
Allmänt, citat, dagliga liv, känslor, kärlek, nationalism, religion, socialt, språk, thoughts | glädje, hemma, känslor, kärlek, livet, love, malmö, night, saknad, skåne, sorg, sverige, tacksam, vår | | Kommentera |

UNICEF - España, todos juntos para los derechos de la infancia

 
David Bisbal, en internationell spansk artist men även UNICEFs ambassadör i Spanien sjunger denna underbara låten i sammarbete med UNICEF España, för barnens situation, för barnens rättigheter. Kriget i Syrien från 2011 är ännu inte slut och helvetet drabbar alla människor där, men barn är alltid de som drabbas hårdast. Barnens rättigheter kränks dagligen i Syrien pga krig, svält, terrorism m.m. och därför finns UNICEF alltid på plats för att ge stöd och hjälp! 
 
Låtens text på engelska:  

It hurts too much

It hurts too much, it hurts too much
That in the infancy caught in that sea of bare feet
While everyone washes their hands
And it hurts me too much, it hurts too much
 
Look the other way, look the other way
You don't want to realize how many are swimming in the mud
Those eyes are watching you
It's easier to forget them, easy to forget them
 
They pay dearly for the guilt of others
A contract that they never signed
 
For you, because you never reach the shore
For me, because now my heart is burning
If the world continues to be messed up
I can't stand this cry
Silent for you, for me, for those who don't even know
It hurts too much
It hurts too much
 
A good life, a good life,
A house, a plate of food,
A sky without borders
And love that is denied them with so much passion
The more hopeless they become, the more hopeless they become
 
They pay dearly for the guilt of others
A contract that they never signed
 
For you, because you never reach the shore
For me, because now my heart is burning
If the world continues to be messed up
I can't stand this cry
Silent for you, for me, for those who don't even know
 
If it hurts you like it hurts me, embrace it
If it hurts you like it hurts me, embrace it
 
For you, because you never reach the shore
For me, because now my heart is burning
If the world continues to be messed up
I can't stand this cry
Silent for you, for me, for those who don't even know
 
It hurts too much
It hurts too much
It hurts too much
It hurts too much
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sinceramente 
 
Hoda Salemi 

Malmö, vart är du på väg?!

Obehag, tvivel, rädsla och massa olika känslor känner man när man vandrar på Malmös gator. Att man vet inte om man någon gång kommer att återvända hem igen eller inte, att man inte vågar gå ut i mörkret även om det är inte sent på kvällar, att man undviker träningen, eller biblioteket bara för att man inte känner samma säkerhet och trygghet som innan. Flera mord i en månad och i samma stad är inte behaglig och acceptabelt, att oskyldiga personer mördas brutalt och utan barmhärtighet är ingenting att vara stolt och glad över! Malmö ska vara känd för integrering, kärlek, frihet och trygghet, inte för segregering, kriminalitet, rasism och hat! 
 
Anar ni att en 16 åring blir mördad brutalt och ingen vet fortfarande vem som ligger bakom hans mord? Kan någon av oss känna för några sekunder vad hans föräldrar känner, vad hans nära och kära känner och hur alla människor som känner sig träffade i Malmö känner? Ingen kan försäkra vår säkerhet och trygghet längre, för staten SOVER, precis, staten sover och hade de mer erfarenhet av deras jobb hade inte Rosengård fått stämplingen att den är  "den kriminella delen av Malmö" eller att det "det farliga området", det skadar ändå staten lika mycket såsom den skadar OSS, människorna som bor i Malmö och som vill vistas fri när och var de vill utan att känna att man kan få en skott i ryggen eller i bröstet den tiden man är ute! Det kan låta skrattretande att man kan känna på det viset när befolkningen är väldigt större än antal mord men ingen vet vem är den nästa på listan, ingen vet om det är JAG eller DU! 
 
Orsakerna är många bakom den ökade brottsligheten i Malmö, men en av de främsta orsakerna är våran tystnad, att vi sörjer i några dagar och efteråt fortsätter vi våra liv som om ingenting hände, igår var det en läkare och en tonåring, vem kan garantera dagen och morgondagens säkerhet, ingen! Därför bör vi ta initiativet och sätta stopp på det här, ingen barn ska känna sig rädd och ingen vuxen ska behöva vara orolig. Eftersom det här har gått för långt nu... 
 
Må din vackra själ vila i fred Ahmed och ingen ska glömma dig, och ingen ska behöva gå igenom det du gick igenom! 
 
//Hoda Salemi 
 
 
 
 
 
Upp