Konsten av tystnad

Många gånger har jag skrivit om vikten av att visa sina känslor och tala rakt i livet, eller om hur skadorna som tillkommer av tystnaden och hur tystnad kan leda till missuppfattningar, även i värre fall till upplösning av en relation. Men tystnad och tal är en konst, det är inte alla som vet när och hur man bör tala eller va tyst. Ibland är det mer till skada när en pratar... Att tala vid fel tillfälle och med fel ord kan jämföras med en som ville ta hand om sin vas - tog han sönder den istället. 

Vissa talar, kallt, talar försent, talar utan känslor, talar med ilska, talar utan kunskap, talar utan empati, talar utan kärlek, och värst av allt, talar utan samvete! Andra är tystna när man behöver de, när man behöver bekräftelse av de, när man behöver få se något för att fortsätta kämpa eller bara för att säkerställa att man spenderar livet och sina dagar åt en adekvat person och inte en vägg... 
 
Visst önskar man sig att man får orden man innerst inne önskade få höra istället för den kalla tystnaden, men istället kommer det massa ord man inte är van med eller kan inte hantera! Det är då man önskar sig om tystnaden var evig, om tystnaden inte bröt upp, eller om den aldrig skulle existera, inte tystnaden och inte orden... rättare sagt inte situationen och inte personen... 
 
Ibland undrar man om det är de äkta känslorna som har visat sig eller är temporära känslor som blev påverkade av en situation, vem vet? Är det verkligen så, har den som är ledsen av en rätt att såra den andra? Har den som gett upp rätt att skylla på en ifall en har valt att anamma tystnaden och gå vidare? Vem har rätt att kräva, den som har gett allt eller den som inte har gett någonting alls!?

I slutändan kan folk inte läsa tankar, och om det fortsätter på ett visst sätt är det normalt att vem som helst börjar tro det man läser, hör och det som visas framför en. Ifall en alltid får uppvisad kärlek, uppskattning och ömhet kommer man att tro på det fina känslan man får och ifall man får uppleva avstötning, ovänlighet och kyla är det också helt normalt att man börjar följa sin känsla och tro på det man känner, att man inte är omtyckt av den näste och att det bästa är att lämna. Problemet blir här när folk visar det motsatta av det de känner och tror verkligen att den nästa ska läsa ens tankar och känna det riktiga som existerar i ens hjärta! Visar du fel känslor är det DITT fel, ger du fel signal är det också på DIG! Du bestämmer vad du vill visa och vad du vill ge, vi alla har en fri vilja, oavsett hur svåra våra omständigheter är och hur många hinder det finns! Ifall du inte är sann med dina ord eller tystnad, skyll dig själv! Vi tror på det vi ser och känner! Kom alltid ihåg detta innan du talar eller bestämmer dig för att vara tyst.. 


 



Allmänt, citat, dagliga liv, känslor, kärlek, socialt, språk, thoughts | |
#1 - - Anonym:

Fint skrivet 😊 ibland visar man nödvändigtvis inte "fel" känslor, utan mottagaren kan missuppfatta signalerna som sändaren sänt :)

Svar: Tack så mycket! Jag förstår dig, och det kan verkligen hända. Dock om det händer flera gånger så beror det helt enkelt på två aspekter, antingen att man visar fel signaler eller som du säger att mottagaren missuppfattar de, och ifall mottagaren missuppfattar de så bör sändaren (om hen bryr sig) fixa till missuppfattningen. Oftast beror dessa problem på brist i kommunikation :/

Med vänlig hälsning
Hoda
Hoda Salemi

Upp