Autumn thoughts...
Hösten är här igen, en tid för att gå igenom sina tankar, allting man har gjort, allting man inte gjorde och allting som man borde göra eller inte göra. Ibland kommer vi till en väg i livet där vi vet att det finns ingen återvänd, och att vi måste bara fortsätta för att finna en bättre exempel av oss själva, eftersom här finns det inget kvar, inget som förtjänar att en spenderar livet med, eller att fortsätta kämpa för. Det är faktiskt inte att man ger upp, utan man avslutar ett kapitel från sitt liv, för att starta en som är bättre, med bättre minnen, med bättre förutsättningar, men viktigast av allt med bättre människor...
Ibland är det bättre att inte prata eller skriva om sin känslor, men om man kommer till en nivå där man finner inga, absolut inga ord som kan beskriva ens känslor, man förblir helt enkelt ordlös. Det gäller bara att låta bli, som jag skrev innan, det är inte att man ger upp, utan att finna bättre vägar i livet. Man lämnar sin plats, speciellt om man vet att sin närvaro är som ens frånvaro är det mycket bättre om man säger farväl till allting och gå ut till världen, vem vet, man kanske hittar någon eller något som uppskattar ens närvaro, ens leende, ens kärlek, och hela personen.
Livet tar inte slut efter en person, det finns 7 miljarder människor och det finns alltid vägar man inte har gått igenom tidigare, det är kanske dags att välja de, och ge dem en chans!
